Handledning av forskning

(antal aktiva besökare uppdateras automatiskt var 4:e minut)

Om du vill informera om att denna webbsida finns...

• LinkedIn
• X
• WhatsApp
• Reddit
• Facebook

Denna webbsida beskriver viktiga aspekter av relationen mellan en doktorand och dennes handledare. De flesta av råden du hittar här kan dock även tillämpas på handledning i andra situationer (exempelvis för master- eller kandidatstudenter) där en person behöver handledning för att genomföra ett vetenskapligt projekt. Du hittar värdefull information om hur man säkerställer att relationen mellan studenten (den som behöver handledning) och handledaren blir positiv och konstruktiv. Denna webbsida är värdefull för både studenter och handledare.

Behovet av handledare

Handledare eller rådgivare

Av tradition har den mer erfarna forskaren som hjälper en student eller en mindre erfaren forskare benämnts som handledare. Detta har inneburit att den mer erfarna forskaren alltid vet bäst och därför bör vara den som håller i rodret. Detta kan stämma, men behöver inte göra det. Sannolikt stämmer det oftare än motsatsen. Det är dock inte alltid sant, vilket kan ge upphov till bekymmer. Detta blir ofta mer påtagligt vid doktorandhandledning, där doktoranden efter en tid ofta kan mer om det specifika ämnet än sina handledare. Även om vi fortfarande använder begreppet handledning, finns det en tydlig trend att röra sig från beteckningen ‘handledare’ till ‘rådgivare’.

Behöver jag en handledare / rådgivare?

Vikten av att ha en bra rådgivare kan inte nog understrykas om du saknar egen erfarenhet (inte har en doktorsexamen). Rådgivarens roll beror på din roll. Om du går in i en forskargrupp är rådgivarens roll att förklara vilken typ av problem du förväntas lösa samt planen för hur detta ska genomföras. Rådgivaren hjälper också till när du stöter på problem.

En helt annan situation är om du har en egen idé till ett forskningsprojekt och behöver en rådgivare som hjälp med detta. I det första fallet är det rådgivaren som har kontrollen. I det senare fallet är det däremot du som håller i rodret, och din rådgivare är en resurs du använder för att förstå det ibland komplicerade sjökortet. Du måste förstå att även om du gör 99 % av jobbet, så kan den enda procent som en bra rådgivare bidrar med ofta utgöra skillnaden mellan framgång och mindre framgång (eller i värsta fall ett misslyckande).

En eller flera handledare / rådgivare?

Du behöver sannolikt tre olika typer av stöd under ditt projekt:

• En typ av stöd är ett generellt stöd från någon med lång erfarenhet av forskning. Denna rådgivare bör ge stöd gällande allmänna problem kring tidsplanering, utmattning och andra övergripande frågor och kallas ofta för mentor. En mycket viktig uppgift för denna rådgivare är att uppmuntra till och anordna firande av alla typer av framgångar. Det är mycket viktigt att lära sig hur man lägger upp sitt arbete så att forskningen blir rolig. Att uppmärksamma och fira framgångar är en viktig uppgift för rådgivaren.
• Du behöver någon som är kunnig inom den forskningsmetodik som är relevant för ditt projekt. I början handlar det sannolikt om någon som kan ge dig instruktioner. Efter en tid kommer ditt behov dock förmodligen att förändras till att få tillgång till någon som kan diskutera olika metodval, där det är du som fattar det slutgiltiga beslutet.
• Du behöver någon som är insatt i ditt ämne. Det kan röra sig om en eller flera personer.

I teorin kan alla dessa olika typer av stöd ges av en och samma person. Det är dock mer sannolikt att du kommer att behöva input från mer än en person. Personen som ger generellt stöd och uppmuntran är oftast den viktigaste personen och bör officiellt benämnas som din huvudrådgivare. De andra typerna av råd du behöver kring olika aspekter av forskningsmetodik eller ämne kan vara mer tidsbegränsade.

Personerna som ger dig råd kring metoder och ämnen bör benämnas biträdande rådgivare om du behöver deras råd under en längre period; annars kan de betraktas som experter som ger dig råd tillfälligt. Dessa roller är inte skrivna i sten. Kanske får du generell uppmuntran från flera olika personer. Därmed är det inte alltid självklart vem som bör benämnas huvudrådgivare.

I vissa sammanhang är traditionen att huvudrådgivaren tar ett stort ansvar och att andra experter kopplas in tillfälligt. I andra miljöer kan traditionen vara att du har en rådgivande panel där alla rådgivare har en liknande roll. Erfarenheter från doktorander visar att 2–3 rådgivare, kompletterat med tillfälliga expertkonsultationer, ofta är tillräckligt. Att ha fler rådgivare kan ibland skapa problem.

Önskvärda egenskaper hos en handledare / rådgivare

• Tidigare erfarenhet av handledning.
• Viss förståelse för det ämne som ditt forskningsprojekt berör.
• Är fysiskt tillgänglig åtminstone ibland. Undvik handledare som alltid är bortresta eller är så stressade att de aldrig har tid för dig.
• Leta efter en handledare som vill att du ska bli mer framgångsrik än vad hen själv är. En handledare som vill att du ska trivas och växa intellektuellt.
• Sök efter en handledare som har rykte om sig att vara respektfull oavsett rang. Du vill ha en rådgivare som respekterar dig även när du av olika anledningar kanske inte presterar optimalt.
• Om du har småbarn, leta efter en handledare som själv har barn och som förhoppningsvis vet hur det är att få ihop föräldraskap och arbete.

Hur hittar jag en handledare / rådgivare?

TDen första frågan du bör ställa dig är om du har några begränsningar gällande var du vill studera. Handledning på distans kan fungera, men det är en fördel om du kan träffa din rådgivare fysiskt åtminstone ibland. Vissa universitet godtar doktorandstudier på distans, men de flesta kräver att du är fysiskt närvarande på åtminstone vissa kurser och seminarier.

Din första uppgift är därmed att avgöra om du har geografiska begränsningar eller om du är beredd att flytta till en annan stad eller ett annat land. Detta första beslut kommer att vägleda ditt fortsatta sökande. Det finns olika sätt att hitta en potentiell rådgivare:

• Olika universitet har vanligtvis listor över tillgängliga handledare. Fördelen med detta är att du sannolikt hittar en person som också är behörig vid det universitetet att handleda doktorander.
• Sök efter publikationer med innehåll som liknar dina intressen och ta reda på mer om författarna till dessa publikationer.
• Gå på en konferens inom ett ämne som intresserar dig. Du kanske hittar en intressant talare som du kan ta kontakt med.
• Lyssna på rekommendationer från andra studenter. Fördelen med detta tillvägagångssätt är att du kan få en uppfattning om hur personen fungerar som handledare. Kommer det att bli roligt… …eller tvärtom?

Ett projekt pågår vanligtvis under en ganska lång tid. Det är därför viktigt att försöka välja handledare som du tror att det skulle vara roligt att tillbringa tid med. Denna aspekt är ganska viktig.

Den första kontakten och det första mötet med en potentiell handledare / rådgivare

När du har hittat en potentiell handledare och bestämt dig för att ta en första kontakt bör du förbereda dig. Läs några av den potentiella handledarens publikationer och läs även vad du kan hitta om personen på nätet. Ett mejl är ofta en bra första kontakt i dessa hektiska tider. Be om ett första möte, personligen eller via videolänk, för en kort diskussion. Var tydlig med att detta första samtal inte innebär att de förbinder sig att tacka ja till att bli din handledare. Det första mejlet och det första mötet kan ha två helt olika förutsättningar:

• Du har sett en annons om en forskningsmöjlighet. Möjligheten är redan planerad av handledaren i mer eller mindre detalj. I denna situation behöver du förklara för handledaren varför du finner denna forskningsmöjlighet intressant och hur den skulle passa in i dina egna långsiktiga planer. Handledaren vill känna sig trygg med att din motivation är tillräckligt hög för att du inte ska hoppa av projektet efter en tid.
• Du har en egen idé och vill hitta en eller flera handledare som kan stötta dig. I denna situation behöver du beskriva de forskningsfrågor du vill att ditt projekt ska besvara samt dina preliminära idéer om hur du ska hitta svaren. Ett vanligt misstag är att man har många idéer om metoder men ingen aning om vilka frågor idéerna är tänkta att besvara. Din potentiella handledare är mycket mer intresserad av forskningsfrågorna och hur dina föreslagna metoder lämpar sig för att besvara dessa. Den potentiella handledaren vill också veta varför du valde just dem.

Du bör beröra ovanstående kortfattat i ditt första mejl men håll det ganska kort, mellan 100 och 300 ord. Var beredd på att utveckla detta mer om du får till ett första möte.

Vad händer om mina föreslagna handledare tackar ja?

Grattis! Detta är början på en resa som förhoppningsvis blir rolig. Ta dock inte detta för givet. Det finns vissa drag i relationen mellan en doktorand och dennes huvudhandledare som påminner om relationen i ett äktenskap. Det är oftast inte sakfrågorna som orsakar problem, utan snarare sättet man hanterar dem på. Du har mycket bättre förutsättningar om du kan diskutera principer för handledning med din handledare, så att ni kan hitta ett arbetssätt som passar bådas personligheter. Att öppet kunna tala om och förhandla kring förväntningar och andra frågor som rör personlighetsskillnader är avgörande för att göra denna resa rolig. Gör detta redan från början. Det är en varningssignal om det visar sig vara omöjligt.

En god relation mellan handledaren och studenten

Hur kan man förebygga och hantera problem i relationen mellan doktorander och deras handledare? Intervjuer med handledare och doktorander pekar på åtta kategorier som verkar viktiga:

• Se till att studentens arbete är roligt. Fira alltid framgångar, såsom när ett manuskript blir accepterat av en tidskrift.
• Tydliggör förväntningar och upprätthåll en god struktur i handledningen.
• Kom ihåg att de flesta val inte handlar om rätt eller fel. Det handlar snarare om val och konsekvenser.
• Det är viktigt att handledaren inser att studenten växer i kunskap, mognad och självständighet.
• Avväpna meningsskiljaktigheter genom att öppet erkänna och diskutera dem.
• Ha rätt antal handledare. För många handledare kan orsaka problem.
• Doktorander bör tillåtas ha ett stort inflytande över sitt projekts inriktning.
• Kom ihåg att en av handledarens huvuduppgifter alltid är att uppmuntra och finnas där som stöd. Handledare som inte svarar är sällan bra handledare.

Nedanstående video presenterar dessa åtta kategorier. Videon är 41 minuter and 46 sekunder. Delar av videon är på engelska. Alla som intervjuas har godkänt den slutliga versionen av videon.

(Nedanstående video är på engelska. Om du har svårt att förstå engelska kan du få svensk text genom starta videon, sedan klicka på kugghjulsikonen, sedan klicka på Subtitles, klicka sedan på auto-translate och välj svenska. Detta fungerar någorlunda bra men det blir en del felaktigheter i översättningen).

Länk för att ladda ner denna video i full HD 1920×1080, 12 Mbit/s. (Öppnas i en ny flik eller ett nytt fönster. Det finns ett alternativ för nedladdning i det övre högra hörnet – klicka på pilen för att ladda ner.) Det kan ta ganska lång tid att ladda ner på grund av den stora filstorleken (3.35 GBytes).

Meningsskiljaktigheter mellan handledaren och studenten

Meningsskiljaktigheter är oftast helt okej. Faktum är att rimliga meningsskiljaktigheter i många situationer är mer än okej. Vissa erfarna handledare ser meningsskiljaktigheter som möjligheter där projektets framskridande och lärandet (för både studenten och handledaren) påskyndas . Vissa skulle till och med hävda att något kan vara fel om en doktorand aldrig är oense med sina handledare . Intervjuer med handledare och doktorander pekar på fem möjliga orsaker till onödig irritation, meningsskiljaktigheter och ibland problem :

• Doktorander saknar tillräckligt inflytande.
• Handledaren är inte uppdaterad kring projektet under möten och diskussioner.
• Ibland ger handledaren dåliga råd.
• Doktoranden måste medla mellan åsikter från olika handledare.
• Personkemi och känslor kan göra relationen mellan doktoranden och handledaren svår.

Meningsskiljaktigheter tidigt i ett doktorandprojekt kan tyda på omognad hos studenten. Meningsskiljaktigheternas karaktär förändras dock över tid . Meningsskiljaktigheter senare i ett doktorandprojekt kan vara ett tecken på att studenten har mognat och, med ökande kunskap och erfarenhet, börjar ta mer ansvar .

Nedanstående video presenterar dessa fem orsaker (kategorier). Videon är 33 minuter and 5 sekunder. Delar av videon är på engelska. Alla som intervjuas har godkänt den slutliga versionen av videon.

(Nedanstående video är på engelska. Om du har svårt att förstå engelska kan du få svensk text genom starta videon, sedan klicka på kugghjulsikonen, sedan klicka på Subtitles, klicka sedan på auto-translate och välj svenska. Detta fungerar någorlunda bra men det blir en del felaktigheter i översättningen).

Länk för att ladda ner denna video i full HD 1920×1080, 12 Mbit/s. (Öppnas i en ny flik eller ett nytt fönster. Det finns ett alternativ för nedladdning i det övre högra hörnet – klicka på pilen för att ladda ner.) Det kan ta ganska lång tid att ladda ner på grund av den stora filstorleken (2.83 GBytes).

Doktorandutbildningen – en utbildning i förändring

Universitet har utfärdat doktorsexamina sedan 1100-talet. Fram till 1800-talet innebar en doktorsexamen att man hade tillräcklig utbildning för att få behörighet att undervisa vid universitetet. Ursprungligen hade dessa examina ingenting med forskning att göra. I början av 1800-talet introducerades en forskningsinriktad doktorsexamen i Tyskland. Avsikten var att framgångsrika studenter skulle utforma ett forskningsprojekt och därefter hitta en senior professor som kunde handleda dem. Denna doktorsexamen tilldelades slutligen som ett erkännande av att studenten visat förmåga att utföra och försvara oberoende forskning.

Traditionen med en forskningsinriktad doktorsexamen spreds under den senare delen av 1800-talet från Tyskland till USA. I USA antog dock doktorsexamen en annan form. I Tyskland hade studenten hela initiativet, medan universiteten i USA skapade en mer formell utbildning. Denna formella utbildning hade en inledande del med studier i forskningsmetodik och eventuellt examinationer, medan den faktiska forskningen kom senare. I USA skilde man tidigt på grundutbildning (undergraduate) och forskarutbildning (graduate), och en konsekvens av detta var skapandet av så kallade “graduate universities”, “graduate research school” eller forskarskolor.

I början av 1900-talet producerades forskardoktorer främst i Tyskland och USA. Det var inte förrän efter första världskriget, då Tyskland inte längre kunde ta emot internationella studenter, som Storbritannien började erbjuda forskningsinriktade doktorsexamina. Därifrån spreds idén över hela Västeuropa.

Under den senare delen av 1900-talet framfördes kritik. Många doktorander studerade på deltid och många blev aldrig klara. Det verkade också som att den tysk-europeiska modellen, som uppmuntrade nyfikenhet, hade lägre genomströmning och högre arbetslöshet efter examen jämfört med universitet som hade en mer fokuserad utbildning som betonade tillämpbar tvärvetenskaplig forskning syftande till att lösa specifika problem. Den traditionella tyska modellen (och Oxford-modellen) syftade till att producera akademiska experter inom enskilda ämnen, medan den amerikanska modellen producerade individer med bredare generella färdigheter och en förmåga att vara “forskningsentreprenörer”.

I samband med finanskriserna under de senaste årtiondena upplevde många länder att de inte hade råd att uppmuntra fri akademisk nyfikenhet och de ville ha mer avkastning på investerade pengar. Avhopp och genomströmningstider var lätta att mäta, och att minska dessa blev ett mål. I de flesta länder förändrades forskarutbildningen gradvis mot en mer formell modell liknande den i USA, med fasta regler, kontroller, föreskrifter och en stark betoning på att bli klar i tid. Tiden för en doktorsexamen reducerades ofta från 4–5 år på heltid till 3 år.

Vilka är styrkorna och svagheterna med dessa förändringar och vart kommer de att leda oss? Intervjuer med handledare och doktorander pekar på möjliga för- och nackdelar med dessa förändringar av doktorandutbildningen. Nedanstående video presenterar dessa intervjuer. Videon är 26 minuter and 30 sekunder. Delar av videon är på engelska. Alla som intervjuas har godkänt den slutliga versionen av videon.

(Nedanstående video är på engelska. Om du har svårt att förstå engelska kan du få svensk text genom starta videon, sedan klicka på kugghjulsikonen, sedan klicka på Subtitles, klicka sedan på auto-translate och välj svenska. Detta fungerar någorlunda bra men det blir en del felaktigheter i översättningen).

Länk för att ladda ner denna video i full HD 1920×1080, 12 Mbit/s. (Öppnas i en ny flik eller ett nytt fönster. Det finns ett alternativ för nedladdning i det övre högra hörnet – klicka på pilen för att ladda ner.) Det kan ta ganska lång tid att ladda ner på grund av den stora filstorleken (2.15 GBytes).

Mer information

• Wikipedia: Medicine doktor
• Wikipedia: Filosofie doktor
• Stan Taylor and Nigel Beasley. A Handbook for doctoral supervisors. Routledge. London & New York. 2005 (ISBN 0-203-41574-4)

Referenser