Hermeneutik
Denna sida är uppdaterad 2007-02-03

Den här webbsidan beskriver vad hermeneutik är, dess historiska utveckling samt hur man kan använda hermeneutik som en forskningsmetod.

Innehållsförteckning

Vad är hermeneutik?
Hermeneutikens historiska utveckling
-	Metodhermeneutik
-	Livsvärldsperspektivet
-	Livsvärldshermeneutik
Hermeneutik som forskningsmetod
-	Vad kan en hermeneutisk forskningsansats användas till och vilka frågor kan besvaras?
-	Förslag till principer för hermeneutisk forskning
	1.	Formulera forskningsproblemet.
	2.	Problematisera förförståelsens inverkan på forskningsprocessen.
	3.	Datainsamling.
	4.	Den inledande läsningen - att bli bekant med sitt material.
	5.	Analys och tolkning - att jämföra och förklara
		a.	Exempel på tolkningsakter
		b.	Att tolka är att förklara.
				Förklaring gentemot traditionen
				Förklaring med hjälp av teoretiska konstruktioner och tidigare forskning
				Strukturanalys
	6.	Prövning av tolkningarnas bärkraft.
	7.	Ett högre varv i den hermeneutiska spiralen – en huvudtolkning.
Var kan man läsa mera?
Referenser

Vad är hermeneutik?

Hermeneutik är både en filosofi om förståelsens villkor och en benämning för en forskningsansats med tolkning som analysredskap. Inom ramen för en hermeneutisk forskningstradition söks emellertid inga sanningar i termer av ett orsak - verkan tänkande. Istället söks fruktbara sätt att förstå företeelser som kan vara svåra att hantera i vår vardagsförståelse. Forskningsfrågor som kan formuleras i termer av ”vad betyder den här företeelsen för den här gruppen av människor” lämpar sig ofta för en hermeneutisk forskningsansats.
    Vi människor använder emellertid alltid tolkningar för att orientera oss i tillvaron, det vi uppfattar som sanningar brukar helt enkelt vara de tolkningar som gäller i ett bestämt sammanhang, t.ex. det samhälle som vi växt upp i. Därför behöver vi skilja mellan vanliga vardagstolkningar och tolkningarna i en vetenskaplig studie.
    De sistnämnda är förstås aktuellt för empirisk hermeneutik, en humanvetenskapligt inriktad forskningsansats som kan tillämpas inom flera områden. Vanligast är den förmodligen inom samhälls- och vårdvetenskap. De forskningsfrågor som är aktuella för den här typen av studier kan inte besvaras med en orsaksförklarande metod som syftar till att förutsäga (predicera). Förklaringsnivån inom hermeneutiken handlar snarare om innebörder i texter, utsagor, handlingar och andra meningsskapande mänskliga aktiviteter. Hermeneutiken är dock inget nytt påfund. Begreppet myntades långt före den naturvetenskapliga revolutionen. Den tillämpade hermeneutiken har flera olika utgångspunkter och användningsområden. Låt oss därför, innan vi tar itu med frågan om hur man kan gå tillväga i empirisk hermeneutisk, ägna oss åt den historiska utvecklingen.

Enligt den grekiska mytologin framförde guden Hermes de övriga gudarnas budskap till folket. De gudomliga budskapen behövde emellertid översättas (tolkas) för att det skulle vara möjligt för människorna att förstå dem, och det grekiska ordet ”hermeneuein” översätts ofta just med ”att tolka”.
    Under medeltiden dyker begreppet hermeneutik upp i samband med tolkning av bibeltexter. I den kristna världen har detta utvecklats till en teologisk tradition som benämns exegetik. Vid den här tiden var det kyrkans män som hade tolkningsföreträde. Det fanns emellertid inga krav på rimlighet och giltighet i tolkningarna, något som bl.a. 1600-talets häxprocesser så tragiskt vittnar om.

Metodhermeneutik
Den naturvetenskapliga traditionen och influenserna från upplysningstiden gav 17- och 1800-talets intellektuella insikt i skillnaden mellan vidskeplighet och tolkningar som kunde ge en mera meningsfull bild av verkligheten. I början av 1800-talet, i skuggan av den framväxande positivismen, introducerade den tyske teologen Friedrich Schleiermacher (1768-1834) den första modellen för systematisk tolkning av texter. Han försökte skapa ett fast tolkningssystem med höga anspråk på säkerhet.

Mot slutet av 1800-talet fortsatte Wilhelm Dilthey (1833-1911) arbetet med att försöka göra hermeneutiken accepterad inom det traditionella forskarsamhället. Han framförde idén att det finns en grundläggande olikhet mellan natur- och humanvetenskap. Med uttalandet ”naturen förklarar vi, själslivet förstår vi” ville Dilthey tydliggöra att naturvetenskap och humanvetenskap vilar på olika kunskapsteoretiska grunder.

Livsvärldsperspektivet
För att förstå den hermeneutiska utvecklingen i början av 1900-talet behöver vi bekanta oss med tänkandet i Europa för hundra år sedan. Den industriella revolutionen hade vid den här tiden förändrat levnadsvillkoren i den industrialiserade delen av världen. I S:t Petersburg hade Ivan Pavlov märkt att hans laboratoriehundar avsöndrade saliv när han ringde i en klocka, bara för att det brukade ringa en klocka när deras mat serveras. Idén om den betingade reflexen var född, och grunden var lagd för en ny psykologi, behaviorismen. Dess genomslagskraft var mycket stor, framför allt i USA. Nu gjorde experimentet sitt intåg som forskningsmetod även utanför naturvetenskapens domäner, och inom psykologin kom de viktigaste försökspersonerna att utgöras av råttor. Enligt den nya psykologin kunde inte bara råttor, utan även människor, fostras till det som samhället behövde dem till med hjälp av ett straff- och belöningssystem. Speciellt lämpligt var detta för industrins behov av arbetare till de löpande banden.
    Samtidigt studerade en av förgrundsgestalterna inom sociologin, Emile Durkheim, kulturens betydelse gällande självmord. Som forskningsmetod kartlade han den tillgängliga statistiken kring självmord i protestantiska och katolska samhällsstrukturer. I sin analys kom Durkheim fram till att den lägre frekvensen av självmord i katolska samhällen berodde på att dessa hade en bättre social sammanhållning än protestantiska samhällen.
    Som en motvikt till de positivistiska framgångarna inom psykologi och sociologi publicerade Sigmund Freud, under 1900-talets allra första år, sitt banbrytande verk ”Drömtydning”. Här hävdade han att vi människor inte alls är herrar i våra egna hus, vi styrs av omedvetna impulser.
    I detta intellektuella klimat gjorde Edmund Husserl (1859-1938) entré. Husserl såg sig manad att lösa problemet med att människor inte kände igen sig i de nya vetenskapliga studierna. Han ville lägga grunden för en vetenskap som intresserade sig för vad ett fenomen har för innebörd för dem som är berörda av det. Vetenskapen skulle utgå från livsvärlden, den värld som vi dagligen lever i, erfar, talar om och tar för given i alla våra aktiviteter. Detta naturliga förhållningssätt kan beskrivas som en relation mellan det faktiska, den så kallade objektiva verkligheten, och det subjektiva, den värld vi upplever. I vårt vardagliga och naturliga förhållningssätt tillskriver vi nämligen alla företeelser i tillvaron en mer eller mindre bestämd mening. Detta sker många gånger långt innan vi börjar reflektera över vad de saker vi träffar på egentligen innebär för oss. Det är som regel denna omedelbara tendens att alltid se något som något som konstituerar vår livsvärld. I en vetenskaplig studie som vilar på en livsvärldsansats får forskarens förmåga till öppenhet stor betydelse. Ett öppet och upptäckande förhållningssätt är nämligen nödvändigt om vi vill förstå vad en företeelse har för betydelse för deltagarna i en studie. Detta är inte möjligt om vi bara försöker bekräfta våra hypoteser.

Det var dock en annan filosof, Martin Heidegger (1889-1976), som med utgångspunkt i livsvärldsteorin förvandlade hermeneutiken från metodlära till existentiell filosofi. Att förstå, menar Heidegger, är nämligen inte bara en metod. En grundläggande förståelseprocess ingår i själva verket i människans vara, i hennes existens. Förmågan att tolka gör människan till vad hon är, den skiljer henne från djuren. Heidegger utgår alltså ifrån att alla människor är meningssökande varelser. Han riktar intresset bort från det faktum att någonting finns, till vad något innebär. En existentiell fråga är alltså en betydelsefråga som handlar om vad något betyder för någon. Ett viktigt forskningsintresse inom den existentiella hermeneutiken är den mening och innebörd som vi människor tillskriver den värld som vi lever i.
    Heideggers existensfilosofi kom att utgöra en vändpunkt för hermeneutiken. Hans-Georg Gadamer (1900-2002), hermeneutikens kanske främsta portalfigur, tog sin utgångspunkt i Heideggers tänkande när han fortsatte att studera den mänskliga förståelsens villkor. I polemik med både den metodinriktade hermeneutiken (Schleiermacher och Dilthey) och med positivismen gör han upp med idén om en ”säker” forskningsmetod med anspråk på sanning. Gadamer föreslår att vi istället för att tala om sanningen bör inse att en företeelse kan förstås på flera olika sätt. Den har med andra ord ett betydelsespelrum, en meningshorisont.

Hur kan vi då förstå en text, en utsaga eller en handling, och varför förstår vi som vi gör? Livsvärldsfrågor är ju existentiella frågor och dessa kan förstås ha olika innebörder, beroende på vad den enskilde individen bär med sig. Inom ramen för vår egen tradition har vi förmodligen hyggliga förutsättningar att förstå andra människor. Tolkningar inom områden som vi är väl förtrogna med kan därför drivas lite länge än tolkningar av sådant som äger rum utanför våra meningshorisonter. I studier av företeelser som är främmande för vår egen tradition finns det däremot anledning att mana till försiktighet.
    Med begreppet verkningshistoria utvecklar Gadamer denna tankegång vidare för att visa att vi alltid påverkas av tidigare erfarenheter, även när vi anstränger oss för att vara objektiva. Om ett forskningsresultat inte bjuder på några som helst överraskningar bör forskaren självkritiskt fundera över vad det är i den egna verkningshistorian som har präglat den förförståelse som riskerar att styra forskningsprocessen så att vi inte kan upptäcka något nytt.
    Hermeneutikerns intresse för förförståelsen är emellertid dubbelriktat. Varje forskare bör förstås reflektera över sin egen verkningshistoria och förförståelse. Genom att reflektera över varför vissa forskningsfrågor ställs, hur dessa ställs, samt de metoder som väljs för att besvara frågorna, kan förmodligen traditionens, verkningshistorians och förförståelsens makt över en studie tonas ner. Samtidigt riktas analysarbetet mot verkningshistorian bakom den information som tolkas. Om vi känner till bakgrunden till handlingar, utsagor eller texter blir det ofta möjligt att utveckla en tolkning vidare.
    Innan vi tar itu med den empirisk-hermeneutiska forskningsprocessen ska vi stifta bekantskap med en välkänd fransk profil inom området, Paul Ricoeur (1912-2005). Han ansåg att Gadamers öppna förhållningssätt var otillräckligt för en djupare förståelse. Enligt Ricoeur bör vi försöka förklara våra data, och dessutom leta efter dolda innebörder, om vi vill förstå något nytt. Tidigare forskning eller teoretiska konstruktioner kan t.ex. användas som nycklar som öppnar för ny förståelse. Ett annat sätt att förklara är att strukturanalysera en text. Här handlar det om att strukturera om texten och vaska fram innebörder som ligger under ytan, för att sedan låta de delar som verkar ha beröringspunkter med varandra föras ihop till mera sammanhängande enheter. Detta arbetssätt används t.ex. inom fenomenologisk hermeneutik, ett empiriskt-holistiskt tillvägagångssätt som utvecklats vid universiteten i Umeå och Tromsö.
    Det har blivit relativt vanligt att Ricoeur får figurera som referens när man söker filosofiskt stöd och teoretiska utgångspunkter i hermeneutiska studier. Förmodligen beror Ricoeurs popularitet bland empiriker på att han bryter med den positivistiska vetenskapssynen samtidigt som han räcker ut handen mot ett synsätt som kräver distans till det studerade. Han lyfter också fram betydelsen av förklaring och hänsyn till tidigare forskning (Englund, 2005), något som för övrigt brukar vara fallet inom flertalet forskningsansatser. Lite förenklat skulle vi kanske kunna påstå att där Gadamer betonar vikten av att vara misstänksam mot sig själv och sin egen förförståelse, framhåller Ricoeur det produktiva i att förhålla sig misstänksam inför de dolda innebörder som möjligen kan finnas i det som vi försöker tolka.

Vad kan en hermeneutisk forskningsansats användas till och vilka frågor kan besvaras?
Hermeneutiken har således både djupa och vitt förgrenade filosofiska rötter. Numera tillämpas hermeneutiken inom både rationalistisk-holistiska (teoretiska ej datainsamlande) och empirisk-holistiska (datainsamlande) forskningsområden. Många studier innehåller emellertid ganska stora mått av tolkning utan att det hermeneutiska perspektivet blir artikulerat. Historieforskningen ger ofta exempel på detta. En historiker kan som bekant sällan genomföra statistiska analyser, utan är hänvisad till att andra former av förklaringar (tolkningar). Genom att lägga pussel med information från olika källor går det till exempel att ge en bild av levnadsvillkoren i en speciell situation under en annan tidsepok än vår egen. I en populärvetenskaplig version ger Peter Englund exempel på detta i boken "Ofredsår". Englund genomför ett tolkningsarbete som lyfter fram de krafter och stora tilldragelser i det trettioåriga kriget som formade den epok då Sverige blev en stormakt under 1600-talet. Hans resultat är inte en syntes, skriver han, bara en aspekt. Detta eftersom alla historiker ”står på föregångarnas axlar”. Och populärhistoria behöver en gedigen historisk grundforskning.
    Per-Johan Ödman, professor emeritus i pedagogik har genomfört flera studier om existentiella frågor i en svunnen tid. Han artikulerar det hermeneutiska perspektivet på ett tydligt sätt när han studerar något som han kallar den ”svenska mentaliteten”. I "Kontrasternas spel I och II" beskrivs innebörden i olika källmaterial, därpå klargörs underliggande strukturer som gör det möjligt att få en skymt av svenskarnas livsvillkor under de tidsepoker som källmaterialet härstammar från. Till sist genomför Ödman något som hittills kanske inte varit så vanligt i historiska sammanhang, existentiella tolkningar. De frågor han försöker att besvara handlar t.ex. om hur meningen med livet såg ut för en dräng i det medeltida Sverige, att vara djupt religiös katolik när reformationen genomfördes på 1500-talet, att bli bränd som häxa på 1600-talet, och vad det innebar för en familj att bygemenskapen försvann i samband med det laga skiftet på 1800-talet.
    Inom litteraturvetenskapen är intresset för tolkning också stort. En litteraturvetare kan till exempel tolka författarens avsikt med ett litterärt verk genom att försöka förstå det mot bakgrund av det sammanhang som det skrevs. Ett exempel är Ebba Witt-Brattström, kvinnolitteraturforskare och professor i litteraturvetenskap. Hon placerar Edith Södergrans debut i 1910-talets livaktiga kvinnolitterära scen i Ediths jag. Södergrans ”högstämda” period tolkas som ett försök att vara Nietzsche – som kvinna. Inom litteraturvetenskapen förekommer även hermeneutik i Gadamers anda, som i Jan Holmgaards avhandling "Jaget i texten". I boken behandlas frågan: Hur ser ett ”jag” ut i fiktionens form och hur är den text utformad som inhyser ett sådant jag?
    Ett annat område med stor hermeneutisk relevans är juridiken. Här är det emellertid bara i undantagsfall som man talar om sina tolkningar av lagen som en hermeneutisk process. Ändå var det just i juridiska sammanhang som hermeneutiken började bli omtalad under 1970-talet i Sverige. Då introducerade pedagogikprofessor Arne Trankell en arbetsmetod för vittnespsykologi. I "Aktuella vittnespsykologiska frågor", från Pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet, finns sex uppsatser från vittnespsykologiska forskningslaboratoriet, som ger en bild av den här metoden. Redaktörer är Astrid Holgerson och Anders Gustavsson.
    Arne Trankell fann att de vittnespsykologiska arbetsmetoderna kunde vara relevanta för andra empirisk-holistiska undersökningar. Han introducerade hermeneutiken som en kvalitativ forskningsmetod för pedagogik i studien om "Kvarteret Flisan" år 1973. Här presenteras en tolkande studie av en protestaktion mot romer i en förort med huvudsakligen svensk befolkning.
    Detta hermeneutiska arbetssätt har bl.a. utvecklats vidare av Per-Johan Ödman, Ulla Sjöström och Anders Gustavsson. Under rubriken ”Normalmiljön - det är vi” belyser Anders Gustavsson existentiella frågor bakom proteslistor när svaga grupper ska integreras i deras bostadsområden. I ”Låna varandras glasögon” behandlar Ulla Sjöström konflikter mellan ett energiföretag och lokalbefolkningen i samband med att en norrlandsälv skulle byggas ut. I en relativt nyutkommen antologi "Text och Existens – hermeneutik möter samhällsvetenskap" skriver tolv författare med intresse för hermeneutik. Flera av de här kapitlen ger en bild av var den här hermeneutiska traditionen befinner sig idag. Redaktörer är Staffan Selander och Per-Johan Ödman.
    Inom vårdvetenskap tillämpar bl.a. Maria Nyström ett hermeneutiskt arbetssätt. Boken "Ett liv på egna villkor - vård och omsorg vid psykiska funktionshinder" bygger på existentiella tolkningar av berättelser från personer med svåra psykiska funktionshinder. "Möten på en akutmottagning – om effektivitetens vårdkultur" är ett annat exempel på tolkningsarbete i Hans-Georg Gadamers och Paul Ricoeurs anda. Samma forskningsansats finns i två avhandlingar som kommer att läggas fram vid Växjö Universitet 2007. Elisabeth Björk-Brämberg studerar existentiella villkor för patienter med invandrarbakgrund. Kina Hammarlund genomför studier om ungdomars livsstil och risken för könssjukdomar.
    Inom vårdvetenskap förekommer även den forskningsansats som nämndes ovan som fenomenologisk hermeneutik. Metoden har utvecklats av vårdvetaren Astrid Norberg, professor emeritus vid Umeå Universitet och Anders Lindseth, professor i filosofi vid universitet i Tromsö. Den bygger på Ricoeurs filosofi och följande metodsteg: narrativa intervjuer, naiv läsning, strukturanalys (er), jämförelser och helhetstolkning. Intresset riktas mot levda erfarenheter, men det är det undersökta fenomenet som är i fokus, inte den existentiella situationen hos informanterna. Som exempel på studier inom den här traditionen kan nämnas Karin Sundin's och Lilian Jansson's studie om förståelseprocesser hos patienter med afasi, samt Berit Lindahl's, P-O Sandman's och Birgit Rasmussén's studie om att vara beroende av ventilator i hemmet (se litteraturlistan).
    Hermeneutikens historiska utveckling och breda användningsområde innebär att de olika arbetssätten skiljer sig mer från den s.k. traditionella forskningen (naturvetenskapen och positivismen) än empirisk-holistiska (kvalitativa) metoder med mera uttalade sanningsanspråk. Där grounded theory, fenomenografi och fenomenologi har metodregler, utgör det hermeneutiska tolkningsarbetet snarare ett pusselläggande där forskaren själv måste avgöra hur de olika bitarna, i form av skrivna berättelser, intervjuutsagor eller fältanteckningar e.t.c. kan passas in i varandra för att utgöra en meningsfull helhet. Hermeneutikern liknar kanske mera detektiverna Ellery Queen, Hercule Poirot eller Lord Peter Wimsey, än en forskare i traditionell mening. Analysarbetet handlar att bedöma innebörden i ledtrådar som kan besvara frågorna om vad, hur och varför.
    Den bild som förmedlas i en hermeneutisk studie utgår vanligen från ambitionen att ge en meningsfull bild av den studerade verkligheten. De tolkningar som presenteras bör därför ha bärkraft i data, annars kan det vara svårt att göra anspråk på validitet. För att ha livrem och hängslen i forskningsprocessen kan det vara lämpligt att tillämpa några principer för ett empiriskt-hermeneutiskt tolkningsarbete när man planerar studiens design.
 

Förslag till principer för empirisk-hermeneutisk forskning
Vi reflekterar sällan över hur de vardagstolkningar vi gör av oss själva och omvärlden egentligen har kommit till, och vilka faktiska omständigheter de bygger på. I en del studier där författaren presenterar sin forskningsansats som hermeneutisk ligger tolkningarna ganska nära denna ”naturliga” vardagsnivå. I sådana studier är det svårt att skilja mellan vardagliga sätt att förstå, och tolkningar med anspråk på vetenskaplighet. Texten innehåller ofta mycket av det som deltagarna i studien har berättat om, och relativt lite av forskarens egen analys. Man kan ofta ana en viss ängslighet för att utnyttja potentialen i data. Några principer kan kanske avhjälpa detta.
    Ett krav vid rapportering av hermeneutiska studier är att väsentliga delar av forskningsprocessen redovisas för läsaren. På så sätt blir en kritisk läsning möjlig. Det är ofta lämpligt att ge exempel på de data som en tolkning bygger på. Man bör också vara tydlig med vilka förklaringar som har använts, samt vilka prövningar av tolkningarnas bärkraft som har genomförts. På så sätt kan läsaren få en bild av om forskaren möjligen har övertolkat den insamlade informationen, så att studien säger mer om forskarens förförståelse än om data. Ibland kan man också fundera över om forskaren har utnyttjat tolkningsmöjligheterna på ett kreativt sätt. Så kan t.ex. vara fallet när citaten ur data känns mer intressanta och meningsfulla än forskarens analystext.
    Varje forskningsfråga kräver emellertid metodologiska överväganden som bara gäller för just den här specifika frågan. Samtidigt finns det något som är gemensamt för den här forskningsansatsen. Detta något kan beskrivas i termer av ett hermeneutiskt förhållningssätt. Ett sådant förhållningssätt bygger på en ambition att se mer än det mest konkreta och uppenbara, samt en vilja att reflektera över hur man skapar ett kritiskt förhållningssätt till sig själv och sin egen förförståelse. Här är det förstås lämpligt utveckla sin förmåga att medvetandegöra och redovisa väsentliga delar av förförståelsen och dess inflytande över forskningsprocessen. Det handlar om att vara ”verkningshistoriskt medveten” för att tala med ord från Gadamer.
    I det som nu följer formuleras några principer för empirisk-hermeneutisk forskning som huvudsakligen bygger på Gadamers och Ricoeurs hermeneutiska tänkande

3.	Datainsamling. Sedan forskningsfrågorna formulerats, och förförståelsen kring denna fråga har artikulerats, genomförs en bedömning av vilken form av data som kan ge bäst information för att besvara frågeställningen. Vanliga former av data i hermeneutiska studier är nedskrivna berättelser, transkriberade intervjuer eller protokoll med observationsanteckningar. Oavsett typ av data är det viktigt att ha ett öppet förhållningssätt under datainsamlingen. Svar på ledande frågor, eller fältanteckningar som är fyllda av oreflekterade fördomar, gör det svårt att upptäcka något nytt (som går stick i stäv med förförståelsen) under tolkningsarbetet.
4.	Den inledande läsningen - att bli bekant med sitt material. Analysarbetet brukar inledas med flera genomläsningar av den samlade och nedskrivna information som ska användas för att besvara forskningsfrågan. Här ligger det forskande förhållningssättet nära det naturliga förhållningssättet, dock med en viktig skillnad. Syftet med den första genomläsningen av texten är nämligen att få en preliminär förståelse av helheten innan de olika deltolkningarna tar vid. Forskaren bör bemöda sig om en ”aktiv öppenhet” genom att kontinuerligt reflektera över om förförståelsen möjligen styr läsningen av texten.
5.	Analys och tolkning - att jämföra och förklara. Kan man då lära sig att tolka vetenskapligt, och går det att formulera riktiga tolkningar? Dessvärre måste båda frågorna besvaras med nej. Att formulera en första preliminär tolkning är faktiskt ingenting annat än en välgrundad gissning som måste prövas på något sätt. Och det är bara denna noggranna prövning som kan göras till metodprincip. Grunden för gissningen måste visserligen alltid finnas i data, men brist på känslighet inför latenta innebörder, en stark vilja att följa regler, tillsammans ett alltför konkret tankearbete, kan förmodligen förhindra ett kreativt tolkningsarbete. För forskaren består utmaningen i att ge sig ut på den hermeneutiska utmaningens tunna is för att utveckla sin förmåga att se mönster och strukturer som inte är fullt synliga. Med tiden växer förmodligen sökarljuset, men det går inte att bortse från betydelsen av det fantasifulla kanske lite konstnärliga inslaget när en tolkningsidé växer fram.
	a.	Exempel på tolkningsakter
			Ett arbetssätt när man ska formulera tolkningar är att inledningsvis formulera en löst grundad tolkningsidé som kontrolleras mot data. Eftersom idén är preliminär finns det ofta motsägelser i materialet som gör det nödvändigt att utveckla tolkningen vidare. Den ursprungliga tolkningsidén och motsägelsen kan till exempel utgöra två sidor av en sak som blivit belyst från två olika håll i data.
			I andra fall kan man uppmärksamma en intressant företeelse i en del av data, t.ex. i en av intervjuerna, och sedan börja leta efter liknande saker i övriga data. Inte så sällan går det då att upptäcka att samma underliggande fenomen finns på flera ställen trots att den yttre gestalten kan se olika ut.
			Ett ytterligare exempel på tolkningsakt kallas good-reason-essay. Här utgår man från att det alltid finns motiv till det som människor säger eller gör. Tolkningen riktas mot att förstå motiven och dess bakomliggande orsaker, the good reason. Klarnar bilden av förutsättningarna för utsagor och handlingar ökar möjligheten att förstå det rationella i det till synes irrationella.
	b.	Att tolka är att förklara
		Om man granskar de mest meningsfulla tolkningarna i hermeneutiska studier finner man att de ofta innehåller intressanta förslag till förklaringar av hur olika företeelser hänger ihop. Förklaringar spelar en stor roll i vårt naturliga förhållningssätt, och de vi använder till vardags är vanligen införlivade i den tradition som vi lever. De nya förklaringar vi kan tänkas ta till oss ligger förmodligen i linje med det vi tidigare accepterat som sanningar.      Förklaringar som används för att fördjupa en tolkning kan också utgöra en viktig del av analysarbetet i en hermeneutisk studie. Vi bör dock vara medvetna om att de förklaringar vi väljer alltid är mänskliga konstruktioner, och många av dem har vuxit fram inom vår egen tradition. En förklaring är alltså bara meningsfull i den utsträckning som den kan fördjupa förståelsen av data. Precis som sanningen bara finns i pluralis, kan flera olika förklaringsmodeller vara tillämpliga. Om vi vill ta ytterligare ett steg och lyfta fram den dolda innebörden bakom det som vi först förstår, är det lämpligt att referera till Ricoeurs hermeneutik. Den öppenhet och följsamhet som Gadamer förespråkar kompletteras här med ett kritiskt och distanserande förhållningssätt. I det följande ges förslag till några förklaringsmodeller
			Förklaring gentemot traditionen. Här vilar tolkningen på ett förnuftsresonemang. Det handlar om att resonera kring rimligheten i en tolkning. Här kan förförståelsen användas som utgångspunkt. Detta måste dock ske på ett kontrollerat sätt så att det blir möjligt att upptäcka även det som i någon mån är motsägelsefullt visavi förförståelsen.
			Förklaring med hjälp av teoretiska konstruktioner och tidigare forskning . I en hermeneutisk studie är inte den viktigaste frågan den om vi kan använda teorier eller ens vilka teorier som kan användas som hjälp i tolkningsarbetet. Istället bör vi fråga oss hur vi kan använda teorier. Flera teoretiska konstruktioner används i predicerande (förutsägande) syfte. Detta är förstås inte lämpligt i en hermeneutisk studie. Här används teorier som lampor för att belysa en ny möjlig förståelse av data. Ett viktigt observandum är att det är innebörden i data, inte teorierna, som ska ligga till grund för studiens resultat. Teorin får inte ta överhanden, och tolkningar som stämmer alltför väl med en teori bör väcka vår misstänksamhet. Det kan nämligen hända att teorin döljer det som data har att säga. Av samma skäl är det viktigt att använda teorier så sent som möjligt
			Strukturanalys. Denna form av förklaring bygger på Ricoeurs tänkande. Genom att texten struktureras om, så att de delar som verkar ha samma eller liknande meningsinnehåll förs samman, framstår textens innebörd tydligare. Strukturanalyser genomförs ofta med utgångspunkt i de olika teman som identifierats i den inledande läsningen av texten.
6.	Prövning av tolkningarnas bärkraft. Det vetenskapliga momentet består i att preliminära tolkningar, eller kvalificerade gissningar om man så vill, kontrolleras mot validitetskriterier. När den empiriska hermeneutiken introducerades i Sverige av Arne Trankell för drygt trettio år sedan stod just validitetsfrågan i fokus. I det då så dominerande positivistiska forskningsklimatet presenterade Trankell validitetskriterier som bl.a. handlade om att en tolkning skulle kasta ljus över alla väsentliga data kring den företeelse som tolkningen handlade om, men att den inte kunde betraktas som ”säkerställd” förrän den ensam förklarade informationen på ett restlöst och rimligt sätt.      I ett nyskrivet kapitel om validitetsfrågan i "Text och Existens" (Selander & Ödman, 2005) utvecklar Per-Johan Ödman frågan om meningsfulla och rimliga tolkningar på ett sätt som harmonierar med det hermeneutiska tänkande som både Ricoeur och Gadamer står för. Tolkningar, menar Ödman, kan inte fungera som avspeglingar av verkligheten, de utgör en annan slags verklighet än den yttre, som ju egentligen bara är ett kaos av signaler, i sig själva meningslösa. En giltig (valid) tolkning skänker mening åt den företeelse som studeras. Den ska varken avspegla forskarens förförståelse eller en teori från det ämne som studien genomförs inom. Refererande till Gadamer menar Ödman att vi bör låta oss provoceras, kanske genom att ”släppa fram” känslorna inför de tolkningsobjekt vi arbetar med, i syfte att lyfta in förförståelsen på spelplanen så att den kan granskas. Vidare ger han exempel, nu med referens till Ricoeur, på hur en forskare även kan försöka invalidera eller falsifiera, sina tolkningar. Det är t.ex. relativt enkelt att kontrollera att en preliminär tolkning inte motsägs av innehållet i data. Detta är framför allt viktigt när vi har två tolkningsidéer och ska försöka mönstra ut den mest rimliga och meningsfulla av dem.      En preliminär tolkning kan med fördel granskas av andra personer som får till uppgift att identifiera effekter av forskarens fördomar (förförståelse). Det är förstås en fördel om dessa ”kontrollanter” känner till forskarens käpphästar. Men att bara förlita sig på intersubjektiva kontroller kan förstås innebära risker, särskilt om den grupp där tolkningsidéer diskuteras delar samma fördomar. Forskaren bör alltså själv leta efter motargument och försöka upptäcka luckor i sin egen argumentation för en tolkningsidé. Här är det ofta fruktbart att ta del av vad andra forskare kommit fram till.      Det mest grundläggande validitetskriteriet är dock, fortsätter Ödman, den hermeneutiska cirkelns kriterium. Delar och helhet i det färdiga pusslet av tolkningar måste helt enkelt hänga ihop. Här behöver forskaren tänka logiskt och kontextuellt, men med bibehållen öppenhet.   Finns det ett logiskt samband mellan mina tolkningar och mina data? Kanske hittar jag då en passus i materialet som motsäger mina tolkningar, som därför måste modifieras. Med utgångspunkt från denna pendling mellan material och tolkning – som äger rum inom min egen subjektivitet och i konfrontation med de texter i vilken mänsklig subjektivitet objektiveras – avvisas eller accepteras tolkningar, som så småningom bygger upp en helhetstolkning, med vilken jag kan jämföra de olika deltolkningarna och min bild av materialet. Nu gäller Gadamers kriterium: Alla detaljers harmoni med helheten är kriteriet för korrekt förståelse. Meningens omvändning gäller också, helheten måste harmoniera med detaljerna (Selander & Ödman, 2005, s. 11).   Det är värt att notera att kravet på intern konsistens inte får leda till en sluten hermeneutisk cirkel. Då hänger visserligen tolkningssystemet ihop på ett i det närmaste perfekt sätt, men det har inte något med verkligheten (data) att göra (Ödman, 1994). Denna risk ökar förmodligen när en studie har många normativa inslag. Sådan forskning kan lätt bli klichéartad, och den hjälper oss sällan att förstå något nytt.      Risken för triviala tolkningar bör alltså vägas in i en validitetsprövning som syftar till att sortera bort de mest spekulativa, orimliga, meningslösa eller helt enkelt dåliga tolkningarna. Om forskaren vågar lita på sin förmåga att självkritiskt bedöma sina preliminära tolkningar blir det förmodligen lättare att vara kreativ i tillskapandet av dessa.      Ett visst mått av djärvhet ser alltså ut att behövas för att det ska vara möjligt att upptäcka ”annanheten” i data, något som Gadamer framhåller som nödvändigt för den som gör anspråk på att syssla med vetenskapligt arbete. Lägg därtill en noggrann prövning av tolkningars bärkraft, kanske på några av de sätt som exemplifierats ovan. Med dessa metodprinciper i bagaget kan vi låta forskningsproblemet och det framväxande pusslet av tolkningar styra arbetsgången mot det sista varvet i den hermeneutiska spiralen, huvudtolkningen.
7.	Ett högre varv i den hermeneutiska spiralen – en huvudtolkning. När en hermeneutisk studie publiceras presenteras den ofta som en hermeneutisk spiral där den ena tolkningen bygger på den andra. Det andra varvet i spiralen omsluter den första tolkningen samtidigt som den, genom att successivt lämna den konkreta nivån, täcker av en större del av verkligheten. Den därpå följande tolkningen omsluter de två första varven i spiralen och så vidare (Ödman, 1994).      Ett hermeneutiskt forskningsprojekt bör alltså inte avslutas med en refererande text där tolkningsobjektet beskrivs ur flera perspektiv. Huvudtolkningen bör istället bilda ett paraply som på ett stringent och logiskt sätt förklarar hur hela tolkningssystemet hänger ihop. För att lyckas med det måste tolkningsarbetet i allmänhet vridas upp till en ganska hög abstraktionsnivå, så att huvudtolkningen lämnar den berättande nivån. Den ökade abstraktionsnivån innebär också att huvudtolkningen lyfts förbi sitt omedelbara sammanhang. Detta ökar i sin tur möjligheten att tillämpa den utanför studiens kontext. En abstraherad huvudtolkning gör det också möjligt att diskutera generaliserbarheten i studiens resultat.

Vi har här helt kort stiftat bekantskap med en tradition som i olika skepnader utgjort en del av människors kunskapssökande ända sedan den grekiska antikens dagar. Några få hermeneutiska områden har nämnts, och med dessa också litteraturreferenser. I det följande ska vi titta lite närmare på några ytterligare förslag för den som vill läsa mera. Som avslutning finns en lista med fullständiga litteraturhänvisningar gällande samtliga referenser i det här avsnittet.
    En hermeneutisk studie i Hans-George Gadamer's anda inleds ofta med en kunskapsteoretisk reflektion kring livsvärldsperspektivet som grund för en empirisk-holistisk studie. Om livsvärldsperspektivet inom pedagogisk forskning kan man läsa i Jan Bengtssons ”Med livsvärlden som grund” och inom vårdvetenskap i Karin Dahlbergs, Nancy Drews och Maria Nyströms ”Reflective Lifeworld Research”.
     Richard Palmer presenterade en sammanställning av olika hermeneutiska riktningar redan under 1960-talet i Hermeneutics*. För den som vill läsa mer om hermeneutikens utveckling kan denna bok rekommenderas. Vill man hellre läsa en bok om hermeneutik på svenska är Per-Johan Ödmans ”Tolkning, förståelse, vetande – hermeneutik i teori och praktik" något av en klassiker. Här kompletteras den hermeneutiska kunskapsteorin med tre lättlästa exempel på hur en tolkningsprocess kan gå till. I Starrins och Svenssons "Kvalitativa metoder och vetenskapsteori" har Ulla Sjöström skrivit kapitlet "Hermeneutik – Att tolka utsagor och handlingar".
     Ett kvalitetskriterium som redan nämnts och som ofta tillämpas i hermeneutiska studier är att läsaren ges möjlighet att följa den process där tolkningar byggs upp, och de prövningar av tolkningarnas bärkraft som har genomförs. Detta kan innebära att redovisningen blir så utrymmeskrävande att en forskningsrapport bättre svarar mot kraven på validitet, än en artikel som bara tillåter ett visst antal ord. Exempel på sådana forskningsrapporter är bl.a. de tidigare nämnda "Normalmiljön det är vi" av Anders Gustavsson och "Möten på en akutmottagning" av Maria Nyström. I ytterligare en sådan studie problematiserar Anders Gustavsson begreppet ”tyst kunskap” hos vårdbiträden inom hemtjänsten. Kapitlet ingår i forskningsrapporten "Tyst kunskap - vad är det egentligen?"
     Vid Centrum för Invandringsforskning, Stockholms Universitet, har Charles Westin under flera år följt de Uganda-indier som utvisades av Idi Amin 1972. I forskningsrapporten ”Möten – Uganda-asiaterna i Sverige”, försöker Westin förstå flyktingarnas existentiella situation i Sverige. I Else-Maj Falks doktorsavhandling "Lärare tar gestalt" genomförs en hermeneutisk studie av hur studenter i lärarutbildning på distans successivt identifierar sig med sitt nya yrke. I Siv Nyströms avhandling, "Socialt förändringsarbete – en fråga om att omförhandla mening", handlar tolkningarna om tre grupper av kriminella och socialt avvikande som tagit del av olika samhällsinsatser

*De metodinriktade förgrundsgestalterna (Schleiermacher och Dilthey) nämns inte i den referenslista som följer. Det är dock inga svårigheter att få tag i deras verk på engelska om man vänder sig till ett universitetsbibliotek.

Referenser

• Bengtsson, Jan. Med livsvärlden som grund. Bidrag till utvecklingen av en livsvärldsfenomenologisk ansats i pedagogisk forskning. Lund: Studentlitteratur, 1999.
• Dahlberg, Karin., Drew, Nancy & Nyström, Maria. Reflective Lifeworld Research. Lund: Studentlitteratur, 2001.
• Englund, Boel. Hungern efter entydighet. Om Ricoeurs både-och och samhällsvetenskapens andra. Kapitel i: Selander, S & Ödman, P-J. (2005). Text och Existens. Göteborg: Daidalos, 2005.
• Englund, Peter. Ofredsår. Stockholm: Atlantis, 1994.
• Falk, Else-Maj. Lärare tar gestalt. En hermeneutisk studie av texter om lärarblivande på distans. Uppsala: Uppsala University Library.
• Gadamer, Hans-Georg. Truth and Method. Second revision edition. New York: The Continuum Publishing Company, 1997.
• Gustavsson, Anders. Normalmiljön det är vi – en studie av vad det innebär att bo granne med förståndshandikappade. Rapport 51. Stockholms Universitet: Pedagogiska Institutionen, 1990.
• Gustavsson, Anders. ”Tyst Kunskap” hos vårdbiträden inom hemtjänsen – en problematisering av begreppet. I: Tyst Kunskap –vad är det egentligen? Rapport från CKVO-seminariet kunskapsbildning i vård och omsorg. Stockholms: Vårdhögskolan och Pedagogiska Institutionen Stockholms Universitet, 1993.
• Gustavsson, Anders & Holgersson, Astrid. Aktuella vittnespsykologiska frågor – sex uppsatser från Vittnespsykologiska forskningslaboratoriet. Rapport nr. 1. Pedagogiska Instituitionen, Stockholms Universitet, 1994.
• Heidegger, Martin. Varat och Tiden. Göteborg: Daidalos, 1993.
• Holmgaard, Jan. Jaget i texten. Stockholm: Aiolos, 1998.
• Lindahl, Berit., Sandman, P-O. & Rasmussén, Birgit. On Becoming Dependent on Home Mechanical Ventilation. Journal of Advanced Nursing 49 (1) 33-42, 2005.
• Lindseth, Anders & Norberg, Astrid. A Phenomenological Hermeneutical Method for Researching Lived Experiences. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 18, 145-153, 2004.
• Nyström, Maria. Ett liv på egna villkor – vård och omsorg vid psykiska funktionshinder. Stockholm: Natur och Kultur, 2003.
• Nyström, Maria Möten på en akutmottagning – om effektivitetens vårdkultur. Forskningsrapport Vårdlitt 60 Lund: Studentlitteratur, 2003.
• Nyström, Siv. Socialt förändringsarbete – en fråga om att omförhandla mening. Stockholm: HLS förlag. Studies in Educational Sciences 21, 1999.
• Palmer, Richard. Hermeneutics. Interpretation theory in Schleiermacher, Dilthey, Heidegger and Gadamer. Evantone: North Western Univerisity Press, 1969.
• Ricoeur, Paul. Interpretation theory Discourse and the Surplus of Meaning. Forth Worth Texas Christian University press, 1976.
• Selander, Staffan & Ödman, Per-Johan (red.) Text och Existens. Göteborg: Daidalos, 2005.
• Sjöström, Ulla. Hermeneutik – Att tolka utsagor och handlingar. Kapitel i: Starrin och Svensson: Kvalitativa metoder och vetenskapsteori. Lund: Studentlitteratur, 1994.
• Sjöström, Ulla. Låna varandras glasögon. Stockholms universitet: Pedagogiska institutionen.
• Sundin, Karin., & Jansson, Lilian. ‘Understanding and being understood’ as a creative caring phenomenon – in care of patients with stroke and aphasia. Journal of Clinical Nursing, 12, 107-116, 2003.
• Trankell, Arne. Kvarteret Flisan. Om en kris och dess övervinnande i ett svenskt förortssamhälle. Stockholm: P.A. Norstedts & Söners förlag, 1973.
• Westin, Charles. Möten – Uganda-asiaterna i Sverige. Rapport nr 13. Stockholm: Centrum för invandringsforskning, Stockholms universitet, 1986.
• Witt-Brattström, Ebba. Ediths jag – Ediths Södergran och modernismens födelse. Stockholm: Norstedts, 1997.
• Ödman, Per-Johan. Tolkning, Förståelse, Vetande – Hermeneutik i teori och praktik. Borås: AWE/GEBERS 1994.
• Ödman, Per-Johan Kontrasternas spel del I och II. Stockholm: Norstedts förlag 1995.

Åter till innehållsförteckningen för denna webbsida

Denna webbsida är författad av
Maria Nyström
Sjuksköterska
Fil. dr. i vårdpedagogik
Professor vid Högskolan i Borås

Läs om regler för ansvar och copyright som gäller för denna webbsida.