"Hjärtsvikt är ett vanligt och samtidigt svårdiagnostiserat tillstånd. med hög dödlighet. Adekvat behandling förbättrar symptomen och kan i många fall även förlänga återstående livslängd. Svårigheten att tidigt diagnostisera hjärtsvikt gör att många går obehandlade under lång tid."

"Svårigheterna att kunna utföra FoU-arbete samtidigt som man arbetar i vården är ännu inte tillräckligt belysta."

"Det är ofullständigt klarlagt om ett multidisciplinärt arbetssätt för denna patientgrupp är tillämpbart inom primärvården."

"Smärta är ett vanligt symptom i befolkningen och långvarig smärta förekommer enligt studier i så hög frekvens som hos 1/3 av befolkningen. 10-15 % av befolkningen i vuxen ålder (18-84 år) har behov av vård till följd av sin smärta och 5-10% har ett stort vårdbehov p.g.a. smärta (1). De flesta forskare är idag överens om att patienter med psykosomatisk problematik och långvarig smärta med fördel bör handläggas enligt en multidisciplinär modell. Många tidigare rehabiliteringsprogram som använder en multidisciplinär modell är omfattande och kräver stora personalinsatser vilket gör att de inte är lätt överförbara till primärvården (2). Det har även varit svårt och visa att patienterna i ett multidisciplinärt omhändertagande faktiskt fått en bättre funktion, ökad livskvalitet eller återgått i arbete i högre utsträckning jämfört med konventionellt omhändertagande. Det är således ofullständigt klarlagt om ett multidisciplinärt arbetssätt för denna patientgrupp är tillämpbart inom primärvården. Skulle man kunna påvisa att ett multidisciplinärt omhändertagande fungerar även i primärvården är det möjligt att göra stora samhällsvinster och åstadkomma ett minskat lidande för patienter"

"Vi ser idag flera arbetstagare som efter lång och trogen tjänst i en arbetsmiljö med högt tempo, hög stressfaktor och ökad ålder sviktar. Det finns anledning att anta att det är oerhört värdefullt att "rehabilitera i tid", d.v.s. låt personal som har behov av någon förändring och lust till "annat arbete" få chansen. Det är viktigt att vi slår vakt om den goda arbetsplatsen och därmed kan behålla vår personal och även rekrytera nya medarbetare. Forsknings- och utvecklingsarbete (FoU-arbete) är här sannolikt en möjlighet, dels att behålla den personal vi har, och dels, att fungera som hjälpmedel i nyrekrytering. Om FoU-arbete blev en mer naturlig del av allas arbetsliv skulle vi kunna tänkas få personal med högre tillfredställelse i arbetet och större förmåga att värdera all den nya kunskap som väller fram. Det är också rimligt och anta att en bredare bas för FoU-arbetet leder till fler som tar magisterexamen eller disputerar. Ett bredare FoU-engagemang skulle kunna leda till ett lyft för utvecklingen av hela vården, något som i längden kommer både patienter, uppdragsgivare och personal till godo. Att engagera sig i FoU är emellertid inte problemfritt. Svårigheterna att kunna utföra FoU-arbete samtidigt som man arbetar i vården är ännu inte tillräckligt belysta."