Sedan många år finns på www.infovoice.se/fou en webbsida om vetenskapsteori. Under en längre tid har sidan omarbetats i grunden och den nya omskrivna sidan publiceras idag. Omarbetningen har tillfört nya avsnitt och befintliga avsnitt har skrivits om och utökats. Innehållsförteckningen för den nya sidan är i skrivande stund:

Exempel på innehållet är avsnittet om den vetenskapliga revolutionen:

##########

Den vetenskapliga revolutionen

Vetenskap innebär ett systematiskt och metodiskt framtagande av kunskap inom ett visst område. Under antiken gjorde dåtidens vetenskapsmän sällan experiment, försök i verkligheten, för att falsifiera eller verifiera sin hypoteser. Därför kan man säga att under en stor del av antiken var filosofi i praktiken den enda vetenskapliga grenen. Under medeltiden skedde inte några större revolutionerande förändringar i vetenskapligt tänkande. Den vetenskapliga revolutionen är en period som av de flesta historiker anses börja med Galileo och slutar med Newton. Under denna tid blir det vanligt att undersöka sina teorier genom att jämföra dem med utfallet av experiment eller observationer av verkligheten. Detta kallas den vetenskapliga revolutionen. I och med den vetenskapliga revolutionen börjar vetenskaper som exempelvis matematik och astronomi bli mer tydliga. Det sker sker en grundläggande förändring i synen på astronomi, fysik och biologi. Universitet och andra institutioner som stödjer forskning förändrar sitt sätt att se på forskning. Hela världsbilden förändras i sina grundvalar.

Astronomin, den nya fysiken och den förändrade världsbilden
Ett från början trivialt problem skulle senare visa sig bli bli en vändpunkt för den vetenskapliga stagnation som rådde under medeltiden. Det hade visat sig att den julianska kalendern som Julius Caesar infört från Egypten ledde till att årstiderna förflyttade sig. Vårdagjämningen som ursprungligen infallit den 21 mars hade år 1541 förflyttat sig till den 11 mars. Det berodde på att året i den julianska kalendern var 11 minuter och 14 sekunder längre än den tid ett jordvarv tar runt solen. Den polskfödde Nicolaus Copernicus (1473-1543) som under många år studerat bland annat astronomi, matematik och medicin hade sedan år 1505 arbetat med att studera den geocentriska värlsbilden där solen, de andra planeterna och stjärnorna antas kretsa kring jorden. Copernicus fastlade att planeterna inklusive jorden kretsade kring solen. Även om Copernicus inte var först med att beskriva en helicocentrisk värlsbild gjorde han det på ett ytterst systematiskt sätt där han presenterade alla vetenskapliga observationer som stödde hypotesen.
     Copernicus ombads år 1541 av påven Sixtus IV att ta reda på orsaken till felet med den julianska kalendern. Copernicus hade tillförlitliga uppgifter från sina observationer och visste att lösningen var att byta världsbild till den helicocentriska där jorden cirkulerar runt solen. Eftersom detta stred mot den allmänna av kyrkan påbjudna uppfattningen om hur världen fungerade insåg Copernicus att svaret kunde vara farligt och tackade därför nej till uppdraget. Copernicus tanke var nog att låta sina upptäckter gå i graven med honom själv. Genom övertalning av matematikprofessorn Joachim Rheticus i Wittenberg skrev han slutligen ihop boken De revolutionibus orbium caelestium libri VI där hans slutsatser detaljerat beskrevs. Boken gavs ut efter Copernicus död 1543 men fick ingen stor spridning, antagligen beroende på motstånd från katolska kyrkan, att boken var svårläst och att författaren redan var död. En del historiker sätter 1543 som startdatum för den vetenskapliga revolutionen.
    Tyskfödde Johannes Kepler (1571-1630) blev redan i barnaåren intresserad av astronomi och astrologi. Under studier blev han på 1590-talet övertygad om att Copernicus helicocentriska världsbild var korrekt och att den geocentriska världsbilden som konstruerats av Aristoteles och Ptolemaios var fel. 1596 publicerade Kepler sitt första astronomiska verk Kosmos mysterier (Mysterium Cosmographicum) där han offentligt försvarade den helicocentriska världsbilden och även diskuterar planeters banor runt solen. 1604 publicerar han en bok om optiska principer. Boken har senare betraktats som grunden för modern optik. Kepler samarbetade med Tycho Brahe och genom dennes exakta observationer av planeten Mars kunde han konstruera två lagar om planeters rörelser. Den första att planeter rör sig i en elliptisk bana runt solen med solen i ellipsens ena fokus. Den andra lagen att planeters hastighet i sin bana är omvänt proportionellt mot avståndet till solen. Kepler publicerar sina fynd 1609 i boken Den nya astronomin (Astronomia nova). 1621 publicerar han en utökad andra utgåva av boken Kosmos mysterier där han förklarar ytterligare och rättar en del tidigare felaktigheter.
     Galileo Galilei (1564-1642) kände sig tveksam till den rådande teorin om himlakropparnas sfärer. Galilei fick 1590 kännedom om Copernicus arbete. 1609 upptäckte en Holländsk optiker att man kunde kombinera konvexa och konkava glas till en kikare. Den ursprungliga användningen var att spionera på fiendens trupprörelser men Galileo riktade kikaren mot himlen. Med lite experimenterande kunde han öka förstoringsgraden. Galileo såg att det fanns många fler stjärnor än man kunde se med blotta ögat. Han såg Saturnus ringar och upptäckte fyra månar runt Jupiter. Galileo blev övertygad om att Copernicus helicocentriska världsbild var den rätta. Gallileo sökte och fick Kepler's stöd för att hans upptäckter var riktiga. När Kepler hörde om Gallileo's upptäckter började han experimentera ytterligare inom optik och fann att med två konvexa linser kunde man bygga teleskop med högre förstoring än Gallileo hade med sitt teleskop. Kepler publicerade 1611 en beskrivning av sitt teleskop i boken Dioptrice. Galileo gav 1632 ut boken Dialog om de två världssystemen där han tydligt förklarade att den geocentriska världsbilden var fel. Året efter ställdes Galileo inför inkvisitionen där han tvingades avsäga sig sina upptäckter. Galileo dömdes därefter till livstids husarrest. Galileo fortsatte i husarresten sitt vetenskapliga arbete. Han blev övertygad om att man genom experiment kunde pröva vilken av flera tänkbara teorier som stämde bäst med observationerna. Han hävdade också att om en teori verkade riktig var andra oförenliga teorier felaktiga. Galileo publicerade 1638 boken Discorsi e dimostrazioni matematiche, intorno à due nuove scienze (Samtal och matematiska demonstrationer om två nya vetenskaper). Den här boken beröms av både Isaac Newton och Einstein och gör att Galileo ofta kallas den moderna fysikens fader.
    Fransmannen René Descartes (1596-1650) började studera juridik men övergav sedan detta ämne. Han ville istället upptäcka de stora sanningarna om världen och flyttade till Nederländerna. Här träffade han en av dåtidens lärde män, den tyske filosofen Isaac Beeckmann. Beeckmann fick Descartes intresserad av matematik och fysik. Descartes funderade mycket på hur matematik och fysik kunde kombineras. Han landade i slutsatsen att universum tycks vara uppbyggt på ett matematiskt sätt och därför borde matematik vara vägen till att förstå universum. Han skrev ihop en bok kallad världen (Le Monde) som stödde Copernicus helicocentriska världsbild. Descartes hade tänkte publicera den 1633 men då han fick höra talas om Katolska kyrkans behandling av Galileo uppsköt han publiceringen till senare (den publicerades i delar 1664 och i sin helhet 1677). I boken framlägger han tre lagar om rörelse: 1) Ett föremål fortsätter röra sig i samma riktning om inget kolliderar med det. 2) Om ett föremål i rörelse knuffar ett annat kommer det första föremålet att tappa rörelse lika mycket som det andra vinner rörelse. 3) När ett föremål rör sig försöker varje liten del av föremålet att röra sig utefter en rak linje. Utifrån dessa lagar om föremåls rörelser spekulerar Descartes om hur ett universum i kaos spontant borde samla materia i cirkulära rörelser och på så sätt uppkommer planters banor naturligt.
    Ett annat och kanske det viktigaste bidraget från Descartes var boken Discurse de la méthode publicerad 1637. I boken anger han fyra grundregler för sund vetenskap: 1) Acceptera bara som sant det som du själv kan förstå att det är sant. Fördomar har ingen plats. 2) Om möjligt dela upp det problem du vill studera i så många må mindre delproblem som möjligt. 3) Börja studera och hitta svaret på det minsta och enklaste delproblemet först. Ta det mest komplicerade delproblemet sist. 4) Sammanställ resultaten i en så komplett förteckning att inga detaljer utelämnas. I boken beskrivs också första utkastet till ett koordinatsystem vilket lägger grunden för analytisk geometri. Många anser att det viktigaste bidraget från Descartes var den första grundregeln för god vetenskap. Denna grundläggande skepticism har sedan blivit en grund för kommande forskning.
     Isaac Newton (1643-1727) tog stort intryck av Galileo. Han intresserade sig bland annat för matematik, optik och astronomi. 1687 publicerade han Philosophiæ Naturalis Principia Mathematica" (Naturvetenskapens matematiska principer), ofta förkortat till Principia. I boken presenteras bland annat saker som ljusets sammansättning, gravitationslagen, hur man räknar ut planeters massa och hur ebb och flod förklaras. Boken utgjorde den vetenskapliga revolutionens höjdpunkt och gjorde snabbt Newton till en av sin tids mest berömda vetenskapsmän. Även om redan Galileo sysslade med att pröva teorier mot observationer gick Newton ett steg längre. Han systematiserade användningen av experiment för att bekräfta teorier. Vidare kopplade han ihop matematik och fysik på ett tydligare sätt. Tanken att lösa nya problem genom att studera antikens tänkare var nu definitivt död och Newtons tankar kom sedan att prägla den moderna fysiken i ytterligare drygt 200 år.

Den nya biologin
På 1600-talet fanns inom dåtidens medicin fortfarande kvar en föreställning från antiken att sjukdom orsakades i en obalans mellan de fyra kroppsvätskorna blod, slem, svart galla och gul galla. Vidare ansågs vid den tiden att blod tillverkades och användes. Man visste inte att blod cirkulerade och ansåg därför att blod som inte användes kunde stagnera i armar och ben. Detta troddes vara en orsak till sjukdom. Följaktligen var åderlåtning en vanlig och populär behandlingsmetod.
    René Descartes skrev 1640 ner en del tidigare opublicerade tankar om hur kroppen fungerar. En av dessa tankar var att blodkärl var rör som transporterade blodet. William Harvey (1578-1657), en engelsk läkare, kunde genom noggranna observationer 1616 visa att blodet cirkulerar runt i kroppen. Han kunde inte upptäcka kapillärer varför han bara kunde gissa hur blodet fördes över från artärer till vener. Trots Harvey's upptäckter fortsatte man med åderlåtning som behandling. Harvey's upptäckter inspirerade emellertid andra forskare att ifrågasätta dåtidens föreställningar.
    Zacharias Janssen (1580-1638), en tysk glasögontillverkare, konstruerade omkring 1590 det första mikroskopet. Antony van Leeuwenhoek (1632-1723), en tysk handelsman såg 1648 för första gången ett enkelt mikroskop som förstorade tre gånger. Han blev intresserad och skaffade ett för eget bruk. Med tiden förbättrade han mikroskoptekniken och man tror att de bästa av hans mikroskop kan ha förstorat upp till 500ggr. Han var den förste som observerade encelliga mikroorganismer. Han gjorde mikroskopiska studier av muskelceller, bakterier och blodkapillärer. Antony van Leeuwenhoek hade ingen akademisk skolning. Trots att han var en amatörforskare var hans observationer och slutsatser av hög kvalitet och han anses som grundare av mikrobiologin. Med mikrobiologin öppnar sig en ny värld med nya möjligheter.

##########

Detta var ett litet utdrag från den omskrivna webbsidan. Läs gärna hela webbsidan om Vetenskapsteori.

2) NYHETER PÅ WEBBPLATSEN

Sedan föregående nyhetsbrev 2007-05-28 har följande ändringar gjorts på www.infovoice.se/fou:

3) KURS I FORSKNINGSMETODIK

Nästa kurs i forskningsmetodik 7,5p börjar 2007-09-03. Kursen ger en översikt över kvantitativa och kvalitativa forskningsmetoder. Kursen innehåller bland annat: vetenskapsteori, likheter och skillnader mellan kvantitativa och kvalitativa forskningsmetoder, kvantitativa forskningsmetoder - design och grundläggande statistik, kvalitativa forskningsmetoder, forskningsetik och sekretess, personuppgiftslagen, skriftlig och muntlig presentationsteknik, granskning av andras vetenskapliga arbeten, att söka pengar för en vetenskaplig studie, etc.
    Kursen bygger mycket på strukturerade hemstudier, grupparbeten och gemensamma diskussioner kring olika exempel. Vi försöker ha roligt medan vi lär oss! Kursen har en egen lösenordsskyddad hemsida där man kan läsa referat av vad som gjordes vid senaste kurstillfället. Det finns platser kvar. Vill du gå kursen är det dags att skicka in ansökan snarast! Sprid gärna information om kursen.

4) OM WEBBPLATSEN

Adressen till webbplatsen för forskningsmetodik är:

5) OM INFOBREVET

Senaste infobrevet

OBS!! - Byter du e-post adress? Då är det viktigt att du skickar ett e-post och berättar så vi kan hålla vår adresslista aktuell. - OBS!!

Detta infobrev skickas ut 1-2 ggr per år. Om du vill sluta prenumerera på detta informationsbrev så skicka ett svar på detta e-brev med texten: "Sluta prenumerera".

Vänliga hälsningar

Ronny Gunnarsson
Distriktsläkare

Avdelningen för samhällsmedicin och folkhälsa / Allmänmedicin
Institutionen för Medicin
Sahlgrenska akademien
Göteborgs Universitet